Skulle sova men tankarna bara snurrar runt och jag kan inte sluta tänka på allt möjligt.
Jag känner mig ledsen,irreterad,arg,glad... Allt på en och samma gång, vilket gör att jag blir helt konstigt..
Känner mig besviken på vissa också, vilket jag egentligen inte alls vill men så är det. När man har ställt upp mycket, men det kommer lösa sig vet jag för jag litar på mina vänner..
Det som är jobbigast nu är väl saknade av Mandy. Jag är ledsen om ni få som läser tycker det är jobbigt att jag hela tiden skriver om min saknad till Mandy, men min dagbok detta..
Just nu räcker det nästa att jag ser hennes namn så kommer saknaden.
Just nu vill jag vara se henne, känna hennes närhet och pussa ihjälp mig.
Hon är det finaste i hela världen, och att beskriva Mandy kommer aldrig att gå inte för mig, finns nog de som lätt och kortfattat kan beskriva henne men dessa människorna känner inte inre Mandy, den personligheten som hon faktiskt har..
Mandy var hästen som tog mig vidare i min utveckling, från att till början typ i full fart utan någon större kontroll en häst som inte lita ett skvatt på mig till att kunna rida under full kontroll och en häst som litade på mig.
En häst med hjärta av guld! <3
Mina ord räcker inte för att beskriva hur mycket Mandy betyder för mig.!
Mandy är världens bästa häst! <3
Jag är lycklig över att jag har fått chansen att lärt känna denna otroligt härliga och underbara individ som hon är.
Sitta på hennes rygg är min trygghet den bästa platsen som finns! <3
Saknaden är större vissa dagar än andra, men går inte en dag utan att hon är i mina tankar. Och snart får jag se, röra och pussa henne igen! Min älskade prinsessa! <3<3
Älskar dig!<3