Sötaste! <3
Kategori: Hästarna
Asså det finns inget sötare än ett föl!
Hon är så underbar denna lilla skrutta! <3
Tidigt morgon!
Kategori: Hästarna
Även en tidig morgon idag, nu sitter jag i bilen på väg till Alberta då min syster ska rida och jag med kanske vi får väl se :) vi ska även busa med Kaysa deras hund. De som bor i Alberta är alltså våra släktingar som har fyra hästar just nu, så där finns hästen jag red första gången jag red, så gulligt! Lilla carmenzita, eller hon är d-ponny. Ska bli en mysig dag!
Här är en bild på min syster och gester som hon rider hos våra släktningar!
Min morgon!
Kategori: Hästarna
Såhär mysig har min morgon varit!
Känslor, så mycket känslor...
Kategori: Candyman!
Detta kommer bli ett at de mest känslosamma inlägg jag någonsin kommer göra skulle jag tro. Men jag känner mig redo att skriva om det, även om det kommer bli tugnt. Men jag ska verkligen snacka om allt om Mandy och Candyman och sånt, då ni bara att egentligen fått reda på att vi tog bort Candyman och att vi har sålt Mandy.
Men nu ska ni få veta hur mig sommar verkligen har varit under dessa perioder.
Det var vårtermien i skolan och jag hade fullt upp med allt som hade med skola att gör, det var prov och läxor hit och dit. Massor av nationella prov. Kurser som skulle av slutas så det var mycket den vårternimen. Men samtidigt som allt detta så tillbringa jag mycket tid i stallet, för det var ett ställe där jag kunde släppa allt som hade med läxor, prov och skolan att göra. Då jag spenderade min mesta tid i stallet ihop med Mandy och på hennes rygg. Det var då jag hade henne som min typ eller inte så direkt men jag fick rida hur mycket jag ville. Så jag red mycket på henne och en hel del på även Larry. Då jag börja rida honom i mars eller april någon gång.
Men efter ett tag så stod sommarlovet nära oss och det var skolavslutning. Och sommarlovet hade börjat, jag trodde jag skulle få världens bästa sommarlov och göra en massor av kul saker och rida Mandy en massa och mysa med Candyman och allt sånt. Men mitt sommarlov blev verkligen inte så. Utan ett rent helvete.
Månaden Juni var som den bästa på hela sommarlovet, då visste jag inte något direkt, jag träffa kompisar, myskvällar med kompisar. Jag gjorde massor med mina underbara vänner. Jag va ju även en hel del i stallet och hjälpte till på ridläger, mysigt det också. Jag var i småland på dop till min lilla söta syssling. Och allt va underbart trodde jag tills...
... den 2 juli, dagen efter jag kommit hem från dopet i Småland. Den dagen jag fick samtalet och det bestämdes att två dagar senare skulle min underbart fina kille få somna in. Det va den värsta dagen i mitt liv jag har aldrig varit så ledsen som då. Jag klarade inte att åka dit den dagen vi bestämde det allst den 2 juli. Jag var tuvngen att samla mig för att kunna åka dit dagen efter. När jag satt där i bil på väg dit så kände jag mig bara tom jag hade inte förstått så mycket egentligen tror jag utan jag var bara tom, kunde inte tänka klart utan allt var suddigt. Det var hemskt, jag va där med Linda, vi snacka och sånt först sen skulle vi mocka, och jag valde att mocka Candymans såklart, en sista gång. det var jobbigt att stå där och veta att det var sista gången.
Jag hade lyckas hålla tårarna inom mig, du jag inte gillar att gråta inför folk. Men sedan kom Mille till stallet och vi snackade om den henska morgon dagen och hon sa att hon skulle smsa så fort hon visste när allting skulle hända, och då brast det för mig jag orkade inte längre, jag kunde inte vara så stark som att hålla tårarna inne. Hon kramade om mig, vi stod där ett tag och det var skönt på något sätt. Hon sa massor som betyder så mycket forfarande. <3
Jag bestämde mig för att ta in honom en sista gång och borsta och bara mysa. En sista gång han kom imot mig när jag skulle hämta min älskade prins. Det var tungt. Jag och Linda tog utanför hagen och han fick beta massor, och jag borstade och borstade. Vi stod nog där i minst tre timmar. Jag grät i omgångar, och Linda var så underbart som vanligt och tog typ 200 bilder på både bara han och även han och jag. Det är bilder som är så underbar som jag aldrig tröttnar på att kolla på.
Men sen kom det värsta när jag skulle hem, och jag visste att det var sista gången jag skulle se honom, då jag inte var med dagen efter för det skulle jag aldrig fixat. Jag satt i hans box en lång tid när alla åkt hem, och grät han la sitt huvud i mitt famn precis som att han tröstade mig. Men sen var det steget att stänga dörren och gå det i från, det värsta jag någon sin har gjort. Fy fan vad hemskt det va.
Jag smsade Mille på kvällen då jag visste vilken tid det ungefär skulle hända, att jag ville att hon skulle smsa och säga när att var klart för jag ville veta det.
Så dagen efter klockan nio för jag ett sms där det står:
"Nu har han somnat in.
Allt gick bra och det gick fort vännen"
08.50. Alltså tiden det hände.
Det var hemskt att få detta sms men jag ville veta. Och allt var jobbig och hemskt i detta läget så det kvittade.
Jag var hemma den dagen, jag låg i sängen nästan hela dagen och kände inte för att göra något, men dagen efter tog jag mig samman och åkte till stallet, för jag kände att jag var tvungen att se flocken utan honom och allt sånt. Det var tungt men jag är glad att jag gjorde det så fort för det skulle ändå behöva komma den dagen jag var tvungen att se flocken utan honom.
Jag red nog inte på någon vecka efter detta, jag mådde så dåligt. Jag sov inte ordentligt. Allt var upp och ner, in och ut. Det var en halva av mitt hjärta som försvann. Det var hemskt. Och det är fortfarande, men jag har börjat, tänka på allt poitivt vi har gjort han och jag och underbart vi har haft det. Men det kommer dagar det kommer återfall och jag mår riktigt dåligt, och saknade blirännu mer enorm än vad den redan är. Jag har inte kommit ifrån det än och det lär ta väldigt väldigt lång tid till.. Men vi får se jag vet inte jag tänker inte stressa utan ta det som det kommet, han kommer föralltid vara en del av mig.
Men när jag då väl hade börjat komma tillbaka till det lite mer normal livet igen efter honom, men det var inte så länge, då vi bestämde att Mandy skulle få flytta tillbaka till Åsa och Elin.
Det var ett super jobbigt beslut vi gjorde, men endå ett bra på något sätt. Jag minns dagen Åsa av och red henne i paddocken, hon var så fin vackra Mandy, men det var riktigt svårt att titta på , inte för att Åsa red dåligt utan för att jag visste om ett tag får jag inte se denna vackra varesle varje dag.
Sedan den 9 augusti, när jag satt i stallet på kvällen med Maxine och hela gänget. Så ringer Catti och säger är du redo, ska vi åka med henne imorgon, och jag svarade jag är så redo jag kan bli, jag kommer aldrig bli så redo så det inte kommer vara jobbigt.
Så dagen efter var jag på Backahus först och hjälpte till, eller kan inte säga att jag gjordeså mycket, för jag var bort jag va i en annan värld jag va inte på jorden, jag var seg i alla reaktioner. Mådde dålig och allt var bara fel. Men jag sa inget, inte till någon.
Men efter middagen kom och hämtade Mandy gick upp med henne till Moana för att hon skulle få lungande och vi skulle packa ur bilen på alla saker. Men jag stod inne hos Mandy och borstade henne, länge länge, och det var då det började bli riktigt jobbigt, och tårarna började komma igen. Magen höll på att slå en knut av oro om allt och samtidigt att det var sista gången i björnstorp.
Sen lastade vi och körde och en timme senare, fick jag lasta ut henne på deras gård, det var en klump i halsen och riktigt jobbigt. Men jag såg hur lyckliga det blev av henne. Jag ledde in henne i stallet i en av boxarna. Sedan komma vi på hagarna och allt sånt, och då kom tårarna igen, när det frågar om jag har någon häst eller vad jag red, och jag sa jag rider på Cattis hästar, det var då det kom, för där fanns ju inte Mandy längre. Och det jätte synd om mig och Elin kramade mig och sa att du ska veta att du är välkommen så ofta du bara vill.
Sedan fikade vi med de innan vi skulle släppa ut i hagen. När vi skulle ta på oss skorna så frågade Catti du klarade det va eller hur är det och kramade mig. Och då kom de där tårarna igen. Och jag tog på henne grimman och pussade på henne massor innan vi tog ut de och jag släppte henne.
Det var jobbigt, jag grät nog hela bilfärden hem, och när jag kommit hem eller till stallet så smsa Catti mig, då hade Åsa smsat Catti och sagt att alla hästna gick och betade helt fridfullt och allt och att det var super lyckliga över Mandy och att hon skulle ta med mig en dag så skulle vi rida. Jag skojar inte om att de orden betydde så mycket. För det brydde sig verkligen.
Det var en jobbig period eller jag är fortfarande i den perioden, men på ett annat sätt. Men jag är fortfarande ner efter det och känner mig inte alltid lika glad som innan både allt hände med båda två hästarna.
Men efter Mandy visste jag varken in eller ut, upp eller ner. Allt var helt sjukt precis som med Candyman. Jag hade ont i huvudet i flera dagar efter, Ont i magen hade jag nog i en veckan minst efter. Illamående var jag också. Inget var som med skulle.
Men detta är något jag fortfarande berbetar och jag kommer göra länge till. Jag kommer vara ner ett tag men till slut kommer det bli bättre även om jag inte tror det ni. Men Mandy lämnade ändå något speciellt hon med. För hon och Candyman är verkligen världens bästa! <3
Mandy är ändra halva av mitt hjärta, och och Candyman delar på det! <3
Men Mandy har som sagt det underbart bra. Men jag kan ändå inte sluta sakna henne! Men jag har tur att hon är hos världens bästa personer så vi hälsar på henne en massa. Vilket är underbart.
Men denna sommaren slutade ju verkligen inte som jag hade tänkt mig för ett halv år sen, utan tvärtom på det värsta sättet.
Men jag älskar fortfarande min två älskningar super duper mycket och kommer alltid att göra.
Men jag saknar Candyman enormt mycket!<3
Saknar även Mandy!<3
Men kanske på ett annat sätt.
Världens finaste Candyman! <3 Prinsen!<3 Älskar dig!<3
Världens finaste Mandy!<3 Prinsessan! <3 Älskar dig!<3
Dagen!
Kategori: Hästarna
Jag är super ledsen för världens sämsta bloggning under veckan, men jag har varit riktigt trött efter skolan varje dag och typ nästan somnat, sen har jag varit i stallet med Catti och sånt. Och även snackat mycket med Linda! Som har det jätte tufft nu. Så jag har lagt alla min tid på mina vänner denna veckan och då blir bloggen lidande men mina vänner är viktigast.
Men idag har jag iaf varit jätte duktig, det va ju skolan som vanligt. Och vi hade idrott, då vi skulle springa så långt vi ville och palla på en tid, runt dammarna i Stadsparken, så jag och Greta sprang 4 km, jag kände mig sjukt duktig. Sen i stallet idag så skulle vi hämta hem Larry och Caijsa, Caijsa är Tomas häst, världens sötaste lilla troll är hon. Så vi skulle vänta in Tomas som skulle komma vid halv åtta, men det palla inte jag och Catti, så Moana körde oss till hästarna så tog jag Caijsa och Catti Larry sen gick vi hem med de. Det var jätte mysigt, Caijsa var riktigt duktig lilla skruttan, men inte lika snabb som Larry då hon är lite mindre, men det gjorde inte så mycket hon och jag gick bakom och chillade som fan. Riktigt underbart va det. Det är så mysigt att ha tillbaka hästarna i stallet igen har saknat den, samtidigt som det varit skönt att slippa vissa sysslor, fast jag saknar faktiskt att mocka ;) men det är väl inte så länge det är kul till ;)
Så det har varit min dag en underbar dag. Och nu ska jag kolla runt på bloggar med min godis påse, som jag blev tvungen att handla efter idrotten. Woops! Men det blir inget godis i helgen ist då ska jag ut och springa / gå med Emma typ åtta km :)
Men nu ska jag dra, ni får även en lite gullig bild på Caijsa från idag som jag tog och skulle skicka till Tomas.
Så är är sötnosen! <3
Underbar tid!
Kategori: Hästarna
Idag tog jag med mig Olga till stallet. Så vi tog med oss Larry på en powerwalk runda, så han fick röra på sig utan ryttare! Vi var ute i en timme sjukt mysig att rensa tankarna på det sättet. Älskar verkligen att va ute och gå och särskilt med så underbara person som Olga och en sån fin häst som Larry!
Älskade häst!
Han gillade även moppen ;)
Tid som hästtjej! Del 2
Kategori: Hästarna
Under den perioden började jag lite växta ur min fina Kompis. Så jag började rida andra hästar mer som var större, men Kompis var fortfarande allt och jag var skötare på den lilla plutta riktigt länge.
Men den 12 maj 2007 då var jag alltså 12 år, hade Backahus köpt en ny häst som var storhäst på 162 cm i mankhöjd, så han var tänkt till de vuxna och äldre barn. Vilken häst jag pratar om är ju världens finaste Candyman.
Fina prinsen! Dagen då han kom (12 maj 2007)
Jag blev helt förälskade i denna häst men visste att det aldrig skulle bli han och jag för att han vara alldeles förstor för mig, men jag hade fel. Jag vet inte exakt när, men det blev Mille och hennes familj som ägde halv hästen sen Backahus andra. Men en helt vanlig lördag när jag som jag gjorde varit lördag mocka till Kompis så kom Mille och prata mig och sa att jag kanske skulle tänka på att fortsätta uppeåt i storleken på häst även att ta hand, men envis som man kunde ville jag ju först inte det, jag tänkte ingen kan vara bättre än Kompis.
Men någon lördag senare så hade vi skötarträff och när Ulla fråga vilken häst man ville sköta så sa jag Candyman och sen den dagen har jag fortsatt med det..
Jag är så lyckliga att han kom till Backahus och att Mille med familj tillätt mig att ta hand denna fina prinsen.
Jag må varit liten när jag börja rida honom och han var stark men sluta kämpa fanns aldrig han tog över hela mitt hjärta och jag kunde inte tänka mig ett liv utan honom och Kompis. Jag sa att det aldrig skulle fungera.
Jag red och jag red massor och kämpa. De första åren men släppte det lite efter hand.
Allt har varit underbart med denna häst!
Man kunde inte heller bli lyckligare av att den 15 maj 2010 min konfirmation dag. Så blev denna fina hästen min, en present från Ulla och ryttarföreningen som inte går att beskriva eller man kan inte köpa något bättre. Att öpnna kuvert där det står: Nu är jag din! Det skall bli skitskoj!! /Candyman. Det var en chock jag förstod inte det alla och att sen öppna ett paket där man får en boxskylt där det står mitt namn som äger Annelie Åkesson. Asså det är så sjukt att det inte går att beskriva.
Jag är så tacksam för alla år jag ha fått men min underbara prins!!
(Tänkte skriva ett inlägg om bara Candyman där man kan höra mer om vår tid tillsammans och även en bildbomb på honom!)
Men under tiden min och Candymans tid så har det funnits hästar i andra stall in till som jag har tagit hand om och ridit och utvecklats ännu mer.
En av de tre är Mandy.
Mandy är min prinsessa. Hon är en häst jag älskar riktigt mycket. Hon är alltid positiv till att jobba hon springer typ ner i paddocken så mycket gillar hon det, har aldrig träffat än häst som har varit en sådan arbetsmyra som Mandy är det är sjukt. Men hon älskar allt man gör med henne du kan borsta i flera timmar och hon bara njuter av det.
Jag har lärt mig så otrligt mycket på Mandy, jag kan nästa säga att det är tack vare henne att jag är här jag är nu.
Hon är en läromästare som in i bomben och världens bästa sådan. Visst sen är hon ett sto så hon har ju sina perioder då hon inte tycker att hon ska göra vissa saker. En sak man kan märka tydligt på Mandy är hon är brunsigt är att det är ofta hon inte vill komma in när man hämtar henne. Men hon väger upp de dåliga mycket bra med det positiva.
Mandy är 20 år men man kan inte tro det om henne när du ser henne.
Världens finaste prinssesan!! <3
(Det ska komma ett inlägg om Mandy mer sen!)
Den andra av dessa tre är Vricke.
Han heter något (kommer inte ihåg just nu ), men han kallas Vricklund och även Vricke.
Han är en riktigt rolig häst han asså. Jag har fått massor var galna skratt på honom och även smakat grus 4 gånger.
Vricke är en häst som älskar livet på riktigt. Han gör glädjesprång hit och dit och det är bara att hålla i sig så man inte får smaka grus.
Vricke är 7 år tror jag och har varit galopphäst innan, men han älskar att träffa nya hästar lite för mycket så han blev trött innan han skulle springa.
Men nu njuter han av livet till fullo.
Jag har tagit hand om Vricke i höstas och vintras då hans ägare skulle ha barn i Januari.
Jag tack massor att jag fick chansen att ta hand om denna knäppbollen. Som fick en dela av mitt hjärta.
Jag lärde mig massor på honom och även han utvecklades. En sak jag kan tacka Vricke lite extra för är att jag lärde mig efter ett tag att hur man skulle hålla sig kvar i gjäldesprången och det kan man tack honom för.
Det var inte ofta alla benen var i marken under en ridur alltid det var alltid något ben som flög lite ;)
Det var inte ofta alla benen var i marken under en ridur alltid det var alltid något ben som flög lite ;)
Men en underbar kille är vad han är!! <3
Och sist men inte minst så är det Larry!
Heter Lancelot, men kallas Larry.
Det är min kompis som även ägen Mandy som köpte in denna "lilla" pojken i vintras från Tyskland.
Han är 4 år eller 5 år om några månader.
Världens bästa unghäst är han. Jag började kanske rida honom i april något, när min kompis inte hann alltid.
Jag är lycklig även att få träffat denna häst han är riktigt underbar kan skulle aldrig backa för ett hinder det finns inte i hans värld.
Sånt underbart psyke denna häst han, det är faktiskt inte mycket som är farligt i hans ögon utan allt ska undersökas.
Han har också fått en plats i mitt hjärta för han är så underbar och snygg.
Ni kommer säkert få läsa om honom här då han får till min vardag, även om jag inte alltid rider så är jag med han och Catti på deras tävlingar och träningar som hästskötare till den snyggaste kille.
Så det dessa ni antagligen kommer att få följa. Och mer om Candyman kommer komma om några veckor när jag orkar berätta det...
Tid som hästtjej! Del 1
Kategori: Hästarna
Jag vet egentligen aldrig riktigt när jag började rida, jag har haft släkt som har haft häst sen jag var lite så jag satt väl på en häst någon gång när jag var liten.
Men när jag började rida på riktigt då var jag nog 7 år på ridskolan, men jag red ju från och till åren innan hos mina släktingar.
Men året jag va 7 så ville jag börja rida och drömmen blev verkligen. Det var på en ridskolan i Blentarp där jag hade några hästarna jag gillade under den tiden men sen flyttade ridskolan till Tolånga (tror jag det va?). Och det blev alldelles för långt för oss att köra och pappa ha inte då han jobba när jag börja.
Så jag sluta och skulle hitta något annat och då berättade mina släktingar om en ridskolan i Björnstorp där de hade ridit när det var mindre, så det blev att vi åkte dit och kolla och sånt jag och en kompis och vi bestämde oss för att prova att rida någon gång där så fick vi se. Då var jag 10 år.
Det var nog det bästa vi gjorde det var det mysigaste stallet och alla personer det var underbart, visst det var inget tävlingstall utan här var det gemenskap och att lära sig allt omkring hästen och utrustning och stall som räknades. Och där är jag kvar än idag! Vilket jag är lycklig över, jag hade aldrig i hela mitt liv kunnat hinna ett bättre ställe än detta.
Jag har växt som människa och allt, detta ställe och personer som har varit där i olika perioder och som kanske har varit där allt är de som har gjort mig till den personen jag är idag.
Att alltid vara välkommen och det fanns alltid folk som stod med armarna öppna för en det är en känsla jag tycker alla skulle få upp leva för det är en känsla som inte går att beskriva utan den måste man ha fått känna på för att förstå.
Jag har lärt mig vad respekt och gemenskap betyder och hur man vissar det för varandra tack vare Backahus!
Backahus är ens andra hem verkligen du är alltid välkommen och allt ens andra hem och ens andra familj. För det är precis det Backahus är en familj allihopa och det är underbart!
Så jag fasnade och började rida där, första hästen jag blev förälskad i var världens bästa b-ponny vid namn Kompis.
Han var ett brunt litet gotlandsruss, världens godaste.
Från första dagen så var jag kär i honom. Han var en liten envis b-ponny och ridskolehäst för visste precis hur han skulle göra för att slippa göra för mycket för hans del.
Han och gjorde det mesta tillsammans mina första år på Backahus, i början kunde jag inte ränka mig att rida någon annan än honom, för han var BÄST och det fanns ingen som var bättre än honom tyckte jag.
Trotts att han var envis och skulle bara gå om det fanns hästar famför honom så efter några år så kunde jag rida honom utan hästar framför, snacka om jag var en stolt tjej då! haha
Och galopp var han ingen hejare på men traven den kunde han då han hade gått trav när han varit yngre.
Han hade och har alltid en stor betydelse i mitt hjärta då jag älskade honom från första dagen jag var på Backahus, och det var även han som lärde mig grunderna.
Men nu är denna finna kille en ängel sen ett år tillbaka ungefär. Men han är fortfarande bäst.! Kompis blev 25 år.
Världens bästa Kompis! <3
Men efter tag kom det mindre barn som fick rida honom och jag red honom andra dagar i stället för på ridlektionen och då kom Nicke och Skrutte två d-ponnyer in i bilden men de betydde inte lika mycket som Kompis.
Detta är Nicke, Prinsen. Han var ett arabiskt fullblod och han lärde mig också mycket. Men tyvärr fick han också bli en ängel förra sommaren ihopa med Kompis. Nicke blev 30 år.
Detta är Skrutte. Som var en nallebjörn han gjorde aldrig en fluga förnämt. Alla kunde rida honom. Han lät stallkatten sova på hans rygg. Han var en nallebjörn som var älskad av alla.
Tyvärr fick Skrutte tarmvred år 2008 i november och fick därför avsluta sitt liv. Skrutte blev 26 år!
Jag delar in det i olika delar så detta får bli del 1 då jag har massor till att skriva nästa del kommer imorgon!
Tårarna rinner, tankarna snurrar, inget sovande nu...
Kategori: Hästarna
Somna tidigt det gick inte riktigt som jag tänkte.. Utan nu är man vaken och tankar om allt möjligt snurrar, kollar bilder på min prins och tårarna rinner, hans ljus är tänt nu och jag kan bara inte släppa tanken på honom... Det känns som han är här men på sitt sätt... Allt snurrar och inget är som det ska mer än att jag vet var mina fina vänner finns men det är nog allt jag har Inge koll på något.... Men det jag vet är att han har sin plats men minnen på en del av mitt rum och det ska förbli hans... <3
