Nu har en hel veckan gått och en sjukt jobbig veckan minst sagt,,,
Kan inte förstå att det faktiskt är en vecka nu, det känns både längre men även mindre..
Min känsla är tom och ledsen, ungefär så jag beskriver mig själv just nu..
Detta va så jävla sjukt alltihopa..
4 november 2014 14:40
något som jag aldrig kommer glömma, det va då du Fabbe lämnade jorden för att bli en ängel! <3
Jag kan fortfarande inte förstå det och jag vill nog egentligen inte riktigt helt förstå det, även om jag måste..
Vi fick 2,5 månad tillsammans och den tiden är evigt tacksam över och kommer bevara alla våra minnen med mig!
Jag önskade att vi skulle fått mer tid men din kropp ville inte som vi ville, från att fredagen 31 oktober va ute i skogen att rida och mysa, till att tisdagen den 4 november behöva säga förväl till finaste! Det va som att någon slog mig hårt i magen, eller en käft smäll.. Något fruktansvärt...
Men alla tid jag lagt ner det känns så värt det, ångrar inte en sekund.
Tacksam för att få dela den kärleken till honom, för han kom snabbt in i mitt hjärta och fick en plats som han alltid kommer ha..
Men det va de ända rätta vi kunde göra mot honom, han hade inte ett värdigt liv så som han mådde och knappt kunde gå, Så i all smärta och sorg jag har så är det en lättnad i det, för jag vet att han mår bra nu i himmeln och det är det viktigste. Så tacksam att jag orkade va med hela vägen tills han hade somnat in och gav honom en sista puss och viska att jag älskade honom! <3
Jag är just nu så tom på allt och tårarna bara rinner så jag knappt ser vad jag skriver..
Jag kommer skriva mer om Fabbe när allt har smält mer och jag kan tänka klart..
Men jag saknar honom något fruktasvärt, att ha en mysstund i boxen något bara Fabbe kan på sitt speciella sätt, eller att få en ridtur, jag saknar hela honom på alla sätt!!
Älskade Fabulouz! <3 <3 <3
