annelieakesson

Nu eller för några timmar sen så komma jag hem från stallet, där jag hjälpt till på ridläger. Nu i veckan därför har det inte varit någon bloggning, jag har heller inte varit på humör för att blogga då Mandy flyttade igår. Det är tomt, men jag vet att hon har det så underbart hos de. Jag, Catti och Jessica körde henne dit igår kväll, världens finaste stall och gård, underbara människor. Så allt är upp och ner nu igen. Detta har inte varit en bra sommar. Men det bästa med det är att jag får träffa Mandy hur ofta jag vill, de vill jätte gärna att vi kommer ut och rider och träffar henne, vi är alltid välkomma vilket är så otroligt mysigt.

 

När jag lastade ut henne på deras gård så kändes det såklart jobbigt men samtidigt helt rätt.

 

De var även skönt att det förstod hur jobbigt vi tyckte det va, det märktes väl tydligast på mig, då jag inte kunde hålla mina tårar till slut, jag vet inte hur mycket det sa till mig och även alla asså Catti och Jessica med, att vi fick komma när vi ville. När det sa det direkt mot en så känns det underbart det bryr sig verkligen.

 

Jag har verkligen upptäckt på nu senare tid hur mycket underbart folk det finns, vissa finns där bara för att få veta och hoppas på det inte går så bra, för det kan ju vara jobbigt att vissa har bättre framgång än de själv, så typiskt hästfolk. Vissa vill att man ska komma till de och få tröst för att det vill veta allt hur det gått och allt men det bryr sig inte helller speciellt mycket då de vill att det ska gå dåligt för en och bättre för det. Tråkigt men tyvärr sant.

 

Sen finns det samtidigt de som alltid finns där på ett underbart sätt, det bryr sig inte bara för att det vill veta hur allt går utan för att det verkligen bryr sig om en och vill en väl hela tiden.

 

Och peppar en hela tiden till att göra saker det är såna bara sådan personer jag vill ha runt mig. Jag vill inte ha folk som trycker ner mig och tror hela tiden, alla kan göra sina saker på sitt vis och inte blanda sig i andra , såklart tycker jag ju tips är bra, men jag tackar nog nej till om någon skulle komma och säga så och så här ska du göra, det fungerar inte alltid så alla vill ha vissa saker på vissa vis och så är det bara.

 

Jag har rikitgt fina vänner runt mig som jag verkligen litar på. Som förstår en och hjälper enalltid, om det är medgångar så finns de och peppar en och allt och även om det är motgångar så stöttar de en och hjälper en det är det underbara med äkta vänner!

 

Men jag vet att jag och Catti kommer hälsa på Mandy massor. Jag vet att jag bara säger till när jag vill och vi åker nog antagligen redan nästa vecka och hälsar på. De smsa Catti på kvällen när vi kommit hem och sagt att allt var bra och det mådde super och att hon skulle ta med mig ut någon dag så vi skulle rida, det värmde verkligen att hon skrev det, för det betyder verkligen att det bryr sig över oss och förstår hur mycket vi verkligen älskar Mandy!

 

Så jag har verkligen inte sagt hejdå till Mandy förevigt, det är verkligen inte heller så att vår kapitel tillsammans är slut utan det kommer fortsätta men bara på ett annat vis!

 

Kan även säga att jag är ännu mer peppad på att fixa körkort till när jag fyller arton!

 

(Det kommer även en blidbomb på mig och Mandy, men ni får vänta en vecka på det då jag inte träffar Alice innan dess!)