annelieakesson

Helt jäkla sjukt att det har gått två hela år idag jag förstår det inte.

Två hela år har gått utan dig vid vår sida.

Detta är ett riktigt känsolsamlat inlägg, har inte nämt någon om detta innan och detta va det en av de värsta dagar i mitt liv som hände.

Jag kan inte förstå något, du har gått i mina tankar dessa två åren varje dag inte en ända dag jag inte tänkt på dig, när jag ser ditt ljus på mitt rum med en bild av dig. 

Det va inte din tur och det vet jag men du fick oturen över dig.

Att se tillbaka på underbart fina minnen ihop med dig sen tiden vi hade är det finaste som finns.

Du var det vackraste som fanns! <3

Så jävla orättvis världen kan vara ibland, du hade så mycket energi och vilja att leva så du försvann på tok förtidigt ifrån oss här nere.

Fullblod något jag inte precis alltid tyckt om men efter att ha träffat dig så fanns det inget vackrare, skit samma att du va fullblod.

Men vi klickade och tyckte om varandra. 

De två veckorna sommaren 2010 som du var min över va något av det bästa jag har haft, att se dig komma springade till mig i hagen, det går inte att beskriva känsla.

Att va van att se dit i western sadel, till när ja tog hand om dig ha en vanlig sadel., Var konstigt men ändå speciellt.

Alla minnen och allt jag har fått med dig något som alltid finns med i mitt hjärta.

Att se dig och din fina pappa tillsammans va något som gjorde mig så lycklig, jag älskar er och ni är det bästa teamet jag har sett. Ni kanske inte vann precis de, men ni jobbade som ett team, ni är världens bästa! <3

Folk säger att tiden läker såren, men det går inte alltid, för detta är ett sår jag alltid kommer behöva bära med mig.

Minnen som alltid kommer finnas med mig vilket steg jag än tar så finns minnena där.

Jag ångrar verkligen inte ett ända ögonblick tillsammans med dig, fantastiska prins!<3

Jag har många minnen men jag hade ju hoppats på att det hade varit flera där i mot men tyvärr inte det.

Sommaren 2010 är en sommar jag sent minns, för jag hade några av det absolut bästa veckorna med dig.

Jag är så orehört tacksam att jag fick lära känna dig och du va det bästa och finaste! <3

Jag vet inte vad jag ska skriva eller det finns massor säkert, men nu är det saknade och tårarna som tar över hjärna har lagt av,  precis som den dagen 14 december 2010, då blev allt svart och tårarna kom och jag förstod inget alls direkt, från efter några dagar.

Men något jag vet är att jag saknar dig varje dag oerhört mycket!<3

Det jobbigaste är att jag aldrig riktigt fick säga hejdå till dig ordentligt, tror kanske inte jag hade velat se dig egentligen med tanke på hur det tyvärr sluta.

Jag har sagt det många gånger ändå.

Tack världens finaste för allt du gjort för oss, du är saknad något fruktasvärt här ner hos oss, men jag hoppas du har det bäst där uppe någon sanns.

Tack världens finaste Rune! <3

Älskar dig fina prinsen! <3