annelieakesson

Jag vet egentligen aldrig riktigt när jag började rida, jag har haft släkt som har haft häst sen jag var lite så jag satt väl på en häst någon gång när jag var liten.

Men när jag började rida på riktigt då var jag nog 7 år på ridskolan, men jag red ju från och till åren innan hos mina släktingar. 

 

Men året jag va 7 så ville jag börja rida och drömmen blev verkligen. Det var på en ridskolan i Blentarp där jag hade några hästarna jag gillade under den tiden men sen flyttade ridskolan till Tolånga (tror jag det va?). Och det blev alldelles för långt för oss att köra och pappa ha inte då han jobba när jag börja.

Så jag sluta och skulle hitta något annat och då berättade mina släktingar om en ridskolan i Björnstorp där de hade ridit när det var mindre, så det blev att vi åkte dit och kolla och sånt jag och en kompis och vi bestämde oss för att prova att rida någon gång där så fick vi se. Då var jag 10 år.

 

Det var nog det bästa vi gjorde det var det mysigaste stallet och alla personer det var underbart, visst det var inget tävlingstall utan här var det gemenskap och att lära sig allt omkring hästen och utrustning och stall som räknades. Och där är jag kvar än idag! Vilket jag är lycklig över, jag hade aldrig i hela mitt liv kunnat hinna ett bättre ställe än detta.

 

Jag har växt som människa och allt, detta ställe och personer som har varit där i olika perioder och som kanske har varit där allt är de som har gjort mig till den personen jag är idag. 

 

Att alltid vara välkommen och det fanns alltid folk som stod med armarna öppna för en det är en känsla jag tycker alla skulle få upp leva för det är en känsla som inte går att beskriva utan den måste man ha fått känna på för att förstå.

 

Jag har lärt mig vad respekt och gemenskap betyder och hur man vissar det för varandra tack vare Backahus!

 

Backahus är ens andra hem verkligen du är alltid välkommen och allt ens andra hem och ens andra familj. För det är precis det Backahus är en familj allihopa och det är underbart!

 

Så jag fasnade och började rida där, första hästen jag blev förälskad i var världens bästa b-ponny vid namn Kompis.

 

Han var ett brunt litet gotlandsruss, världens godaste.

Från första dagen så var jag kär i honom. Han var en liten envis b-ponny och ridskolehäst för visste precis hur han skulle göra för att slippa göra för mycket för hans del.

Han och gjorde det mesta tillsammans mina första år på Backahus, i början kunde jag inte ränka mig att rida någon annan än honom, för han var BÄST och det fanns ingen som var bättre än honom tyckte jag.

Trotts att han var envis och skulle bara gå om det fanns hästar famför honom så efter några år så kunde jag rida honom utan hästar framför, snacka om jag var en stolt tjej då! haha

Och galopp var han ingen hejare på men traven den kunde han då han hade gått trav när han varit yngre.

Han hade och har alltid en stor betydelse i mitt hjärta då jag älskade honom från första dagen jag var på Backahus, och det var även han som lärde mig grunderna.

Men nu är denna finna kille en ängel sen ett år tillbaka ungefär. Men han är fortfarande bäst.! Kompis blev 25 år.

Världens bästa Kompis! <3

 

Men efter tag kom det mindre barn som fick rida honom och jag red honom andra dagar i stället för på ridlektionen och då kom Nicke och Skrutte två d-ponnyer in i bilden men de betydde inte lika mycket som Kompis.

Detta är Nicke, Prinsen. Han var ett arabiskt fullblod och han lärde mig också mycket. Men tyvärr fick han också bli en ängel förra sommaren ihopa med Kompis. Nicke blev 30 år.

Detta är Skrutte. Som var en nallebjörn han gjorde aldrig en fluga förnämt. Alla kunde rida honom. Han lät stallkatten sova på hans rygg. Han var en nallebjörn som var älskad av alla.

Tyvärr fick Skrutte tarmvred år 2008 i november och fick därför avsluta sitt liv. Skrutte blev 26 år!

 

Jag delar in det i olika delar så detta får bli del 1 då jag har massor till att skriva nästa del kommer imorgon!