annelieakesson

för tre år sen grät jag så jag visste inte vilket håll jag skulle vända mig själv på för att få bort smärtan, men den smärta var något jag aldrig helt skulle kunna få fort inte på länge. Det va smärtan när jag fick santalen där jag fick höra av du inte fanns med älskade Rune...

 

den tog hårt den smärtan och jag ville bara försvinna, så jävla orättvis var det ändå jag kände du va inte mer än 11 år och förkännade att fortsätta på denna jord... 

 

Du hade en speciell plats i mitt hjärta då och kommer alltid ha den speciella platsen, jag är som jag sagt till Tomas evigt tacksam att jag fick lära känna dig på ett helt annat sätt än alla andra i stallet! 

 

Vi har flera minnen tillsammans, det starkaste var väl när jag hade hand om dig i två hela veckor helt själv, skulle rida och göra allt, läskigt i början men riktigt roligt sen, vi fick ett starkare band mellan oss under dessa veckorna, bara att man kunde gå ut i hagen och kalla så kom du galopperandes, dock visste igen av oss att 4 månader senare skulle var sista gången vi träffades.....

 

jag önskar över hela mitt hjärta att du fortfarande skulle finnas bredvid min och Tomas sidan. Skulle göra alla för att få tillbaka dig älskade Rune! <3

 

jag grät då jag gråter nu för jag saknar dig något otroligt och vill bara kunna klappa dig en gång till, skulle jag veta att några dagar innan denna dagen gör 3 år sen skulle vara sista gången jag fick klappa pussa och krama dig hade jag tagit vara mer på tiden.. Jag hann aldrig säga hejdå helt vilket än idag kan göra ont i mig...

 

men nu har du inte ont, och jag hoppas du springer över det eviga ängarna med ett helt ben .. Det är du värd! <3

 

du är saknad Rune och kommer alltid vara! 

Älskar dig för evigt min fina vän! <3