annelieakesson

Nu är denna veckan snart slut och en ny ska börja. Jag hoppas på att denna veckan kommer bli så mycket bättre, mycket har hänt denna veckan, och till slut slog det över och tårarna kom, jag vet inte varför, men just denna veckan har varit för mycket bara.
Men med underbart fina personer så har jag klarat mig igenom det även om det känns lite svårt.

Jag behövde morgonen i stallet helt själv med hästarna, då kände jag att jag mådde bra.

Jag är ju en personen som alltid vill hjälpa alla så mycket som möjligt, kan inte precis säga nej, dock har jag lärt mig. Jag glömmer bort mig själv mitt i allt och bara hjälper alla, stannar inte upp och känna efter, utan bara kör på, vilket man inte klara i längden.

Jag va värst när jag gick i nian, jag hade familj och vänner som sa till mig, slutar du inte nu, går du snart in i väggen. Och jag tackar de idag, jag fick dra ner på allt, känna efter, säga nej.

Men det är fortfarande svårt men jag lär mig hela tiden, att jag kan inte vara överallt och hjälpa till även om jag vill. Men jag har klarat mig, men kloka och fina folk runt mig och jag känner själv att jag har växt och blivit mognare. Nu när jag tänker tillbaka på nian, kan jag känna shit hur fan har jag pallat detta egentligen, men det är lätt att vara efterklok och det är väl en period man är inne i som allt annat.

Denna veckan vill jag lägga bakom mig, men ändå tänka hur jag har tagit alla situationer och ändå löst det.
Just nu kan bara en super liten sak göra mig glad, som i fredags när Larry gnägga till mig, i lördags när jag möte en jag inte direkt känner men bort i en lägenhet som Moana hyr ut hos sig, jag mötte honom när jag körde moppe och han vinka, asså inget stort, men blev varm och glad av det.
Moana kom ut i stallet imorse när jag stod och mocka, och sa bara orden du är fantastisk, att känna sig älskad är verkligen en viktig sak i livet.

Under denna veckan har jag verkligen lärt mig att älskar alla runt om mig, ta vara på alla på deras sätt. Alla finns där för att hjälpa en, och gör de inte det är det ingen som ska få stå vid din sida, utan det är bara någon som drar en massa energi ifrån dig.

Älska de för vad det är och ändra inte på de.

Jag har fantastiska människor runt mig och hästar. Vänner som älskar mig, en familj. Jag har det bra. Men ibland rinner bara bägaren över och det är så det är, livet är så. Men man får inte vara rädd för att misslyckad eller göra något, utan man måste ändå våga leva livet, dra lite på gränserna, det är så vi är.

Men våga släpp lös lite, jag tror inte att man mår bra i längden av att aldrig ha roligt, men går i perioder. Men våga leva livet.

Man gör saker som man ångrar, men det är lätt att vara efter klok, man gör saker som man älskar. Man gör saker som man blir ledsen över, man gör saker som man blir arg över, men någonstans i allt detta finns det ett liv att leva.

Varför inte skicka ett eller flera sms till folk man gillar eller som har hjälpt en, och berätta hur underbara det är. <3
Något jag ska göra till mina vänner <3
Eller pussa och kram hästarna en gång extra.