annelieakesson

Allt går så snabbt, men samtidigt inte..

Det är svårt, vet inte var jag ska ta vägen, allt går för fort.

 

Idag är det 2 månader sen jag stod och var riktigt olycklig, jag grät så jag hade så ont i huvudet att jag ville spy, mådde riktigt dåligt, kände mig tom och riktig halv det var något som fattades i mitt liv. 

 

När jag stod i stallet en sista gång och borstade, jag grät jag kunde inte prata så mycket jag grät. Det var hemskt.

 

Att lämna bort någon man älskar mest av alla, var så hemskt så det inte går att beskriva.

 

Inga flera galna ridturer i Björnstorp skogen, inget underbart mysigt mys i stallet.

 

Jag stod där på en gård för två månader sen som världens olyckligaste tjej och visste varken in eller ut, allt var upp och ner, in och ut. Men det ända jag visst var att hon kommer få det bra! Men jag var så ledsen att jag inte kunde förstå det då. Men jag förstod hur mycket hon betydde för de, precis som för oss. Jag visste även att jag var välkommen. Men inget kunde glädja en när ens hjärta var brustet inget. Men jag vet att det ville att jag skulle komma ut och träffa henne. Bilen dit var hemskt, även hemfärden. Allt var jobbigt och jag ville gräva ner mig och komma upp när det var lättare, men det går inte. 

 

Hela den dagen var hemskt, men jag höll den inom mig fram tills jag stod i stallet och borstade henne innan vi skulle åka, för då förstod jag verkligen det, då fick tårarna ta över, alla tankar blev gråt, och jag hade varit nervös henne dagen för allt och de blev bara värre.

 

Dagen efter var riktigt jobbig, men jag tog mig till stallet för att umgås med vänner och se deras avslutning, jag mådde skit den dagen riktigt jäkla dålig men kände att det var bättre än att vara hemma och tänka på det, men jag var inte närvaro denna dagen heller, jag var inne i min egna bubbla men jag behövde det, jag fick massor av värmade ord, men jag kunde inte skratt och busa som jag brukar för jag var inte där, jag ville, men jag visste knappt hur man gjorde. Folk påpekade att jag såg trött ut för att jag hjälpt till på lägerna, men jag var inte bara trött visst var jag det med, men det var inte boven i det utan det var att jag var borta jag var inte närvarande, mina tankar snurrade bara runt henne kunde inte släppa det utan det var bara hon!

 

Ont i magen, illamående, ont i huvudet allt på samma gång hade jag, jag åt för lite för så mycket jag gjorde av, men jag kunde inte få i mig mer, jag gick ner i vikt på grund av allt detta.

 

Men utöver dessa otroligt jobbigare dagar som har varit har jag haft en fantastiskt underbar resa ihop med världens finaste prinsessa, och det är inte slut.

Visst vi har aldrig varit på en tävlingsbana inte tävlat sjukt högt i hoppning och dressyr, men jag behövde verkligen inte det utan allt det vi gjort tillsammans har betytt så obeskrivligt mycket, jag kan inte förklara det med ord det är för stort. 

 

Jag skulle aldrig lita på en häst så mycket som henne, ingen kommer kunna sätta upp ett hinder på 140 igen inte nu ialla fall kanske om några år vi får väl se, men inte just nu hade inte det varit för att jag satt säkert på hennes rygg, och visste att detta kan vi klara och litade allt på henne, så hade jag aldrig styr i full galopp mot ett så stort hinder som 140, men nu satt jag på världens bästa så då kunde jag.

 

Jag hade kunnat skriva en bok om allt underbart vi har varit med om. Det skulle aldrig ta slut, jo efter 1000 sidor om inte mer. Jag kan inte skriva för ni kommer aldrig förstå vad jag menar. För att hon är världens bästa!

 

Finns ingen bättre än Mandy! Men man måste älska henne och vara öppen för henne, för innan hon har litat och tagit dig till henne så är hon som mot andra främmande väldigt av vaktade, hon är osäker och blir rätt lätt lite stirrigt. Men när du väl har fått henne på din sida så är hon världens bästa och hon gör allt för dig för. 

 

Jag kan inte beskriva henne, hon är så otroligt fin mitt hjärta!

 

Älskar henne så otroligt mycket så det verkligen inte finns ord, och just nu vill jag bara sitta på din rygg igen, eller bara se dig. Men vi kommer snart dit det vet jag.

 

Saknar dig lika mycket som jag älskar dig världen finaste Mandy! 

 

<3 Prinsessan Mandy! <3