annelieakesson

Tiden går hel sjukt fort ibland alltså. Men det har och är inte det roligaste månaden som har gått. Utan en har det värsta. Och jag är fortfarande ner och upp inget är som det ska och har inte varit på ett bra tag.

 

Att en månad har gått så fort, det var en månad sen den 10 augusti, jag stod där mitt på deras gård med Mandy i handen och grät över att behöva lämna henne där. Fy fan vad den känslan var hemsk. Riktigt riktigt hemsk. 

 

 

Jag tror aldrig att det skulle bli svårt från första början men efter vi bestämt att hon skulle till Elin, då blev det riktigt jobbigt. Det blev så verkliget då. Men jag kunde inte heller riktigt förstå att hon verkligen skulle åka.

 

En månad sen jag lämnade och jag grät så jag knappt kunde få luft ibland. Fy fan hemkst det var. Att lasta ut henne, och att ta in henne, släppa ut henne. Det var riktigt tungt.

 

Men samtidigt som jag är väldigt tacksam att jag fick vara med på hela den jobbiga resa med Catti. Från vi bestämde det till Åsa va och red och till vi körde henne dit och lämnade henne. Jag är så tacksam att jag fick följa med på allt, för det har underlättat bland det jobbiga. Att jag ändå har fått se hur hon har det och ridaoch mysa med henne. 

 

Tänk om jag inte skulle följt med när hon skulle lämnats utan bara står där och veta att nu åker hon och jag vet inte alls mycket då är det riktigt skönt att få vara med om det jobbiga tycker jag på något sätt. För då släpper en del oro.

 

Men jag hade ju ont i magen, huvud, illamående och bara sjuk veckan efter och jag känner fortfarande ibland att jag inte är så som jag har varit innan denna sommaren.

 

Mandy och jag har spenderat mycket tid med mest på senare tid men även förut. Det är en tid jag verkligen uppskattar till hundra tusen. SÅ himla underbart har det varit. 

 

Mandy betyder verkligen allt för mig!

Hon är min prinsessa, mitt hjärta, mitt ljus, mitt allt.

 

Hon är så mycket, det bästa som har hänt mig, och Candyman såklart.

 

Men i utveckling så är det Mandy jag kommer tack förevigt för det är hon som har tagit mig hit jag är.

 

Mandy är så himla underbar så det går inte att beskriva.

 

Mandy jag älskar dig överallt annat finns ingen som är bättre än du! <3

 

Mandy du är saknad även fast jag träffar dig, så är du ändå saknad! <3

 

Min underbart fina prinsessa du är världens bästa! <3

 

Älskar dig! och det går inte en dag, eller timme eller minuter utan att du finns i mina tankar. 

 

Så fort jag snacka med någon om hästar eller något sånt och man prata om saker man kan gör och allt som handlar om häst, så kan jag inte hjälpa det men jag dra alla mina tankar på Mandy och säger det gjorde jag med Mandy eller, så är hon i det. Jag kan inte hjälpa med men du finns alltid där, och det är dig jag tänker tillbaka på allt vi har gjort!

 

Världens finaste Mandy!<3

 

 

 

Det går inte att beskriva hur jobbig och hemskt det känns i sånna här lägen, ni som aldrig har varit med om det längta verkligen inte.

 

 

 

Ni kommer få ett inlägg i helgen som handlar om min och Mandys utveckling tillsammans.